Ulla Håkansson Ålder; Född den 9 november 1937 började Ulla Hkanson rida i unga år. Hon satt på sin fars häst och lärde sig rida innan skolåldern. Hon och hennes syster delade sin första ponny som tios. I början av sin karriär tävlade Håkansson i banhoppning och tog två silvermedaljer i SM 1966 och 1967. Efter att Ajax maskot, Hakanson, skadades 1967 gick laget över till att bära klänningar eftersom de var mer effektiva i tävlingen. Det är inte ofta som en hopphäst mognar till en stilren dressyrhäst.
Mellan 1970 och 1999 tog Hkanson fem SM-guld. Hon vann sitt första VM i Aachen 1970 på hästen Ajax, då hon startade på egen hand på hoppplattformen och tog brons med resten av flocken. Hkanson tävlade i fyra olympiska spel, och vann två bronsmedaljer med det svenska landslaget 1972 i München och 1984 i Los Angeles.
I början av 2000-talet har Håkanson främst tävlat på lokal nivå, på grund av det diskbråck som drabbat henne under början av 2000-talet och arbetat istället som tränare för unga dressyrryttare. Hon har även gett ut en bok om hästen Ajax som hon använde för att vinna flera tävlingar under sin karriär. 2005 etablerade Håkanson även en fond vid namn Ajaxfonden med en vinst på 200 000 svenska kronor som ska delas ut till framtida ryttare. Haken var att löparen hade en löpstart från gympasset, vilket innebär att de tränar för att gå från små löpare till stora löpare. Alla kostnader relaterade till hästen, inklusive utbildning och boende, ska täckas av fonden.
Enligt Helsingborgs dagblade från 2010 fyllde Hkanson 60 det året.
Ulla Hkanson är en ikon inom svensk ridning. Hon har tävlat i utmanande klasser i Sverige och internationellt i snart 50 år. Hon har representerat Sverige i fyra separata OS-tävlingar. Kolla in den här redogörelsen för Ulla Hkansons erfarenheter och syn på hästar.
Kolla in HästSveriges profil av dressyrikonen Ulla Hkanson. Boken kom ut sommaren 2016. Denna version är den senaste från 15 december 2020.
Stocksundsbron är värst. Efter att ha flyttat från stergötland tillbringade Ulla Hkanson större delen av sina uppväxtår som ryttare i Stockholmsområdet. Djursholms ridskola fick sin början när dess ägare ställde upp en stor häst och en liten ponny.
– Så småningom fick jag också låna privata hästar för att tävla och rida. Du brukade åka från Djursholm till Stockholm för veckovisa träningshopp utan släp. En tur längs den sträckan skulle ta en timme. Stocksundsbron var sämst på grund av djupskillnaden mellan vattnet och vägen. Det enda alternativet var att trava över gatan. Särskilt under de hårda vintermånaderna var det en utmaning.
Ulla Hkanson började sin karriär innan det fanns en uppsjö av ponnytävlingar för tidig ålder för dagens unga ryttare.
Det var inga ponnylopp då. För att springa med de stora hästarna var jag tvungen att anstränga mig. Tillsammans med de större hästarna red jag i en dressyrklass och en hoppklass på ponny. Detta var den enda gången det inte fanns några ponnyklasser. Richelle och Ulla 2
Ulla hemma med sitt sto, Richelle 2. På 1970-talet debuterade Ulla Hkanson på de stora europeiska tävlingsbanorna med sin häst Ajax. Kronan på verket kom i olympiska sommarspelen 1972 i München, där Ulla och Ajax placerade sig på sjätte plats individuellt och laget tog brons i dressyr.
Det har gått 48 år, men Ulla minns fortfarande att hon tävlade i fem OS-tävlingar som ryttare. Trots sin extremt långa karriär har hon inga planer på att dra sig tillbaka från dressyrtävlingen på högsta nivå än, trots att hon är 83 år gammal. Hon har tävlat på Richelle 2 sedan 2009, och tillsammans deltog de i dressyr-VM 2016. 2013, lagets bästa år med den hästen, gjorde de 27 starter i den tuffa klassen.
Jag förblir motiverad att rida genom att behålla fokus på tävling.
Ulla ser ofta de svenska ryttarna tävla i internationella tävlingar från sin gård söder om Kristianstad. Hon vet precis vad det innebär att göra det engagemang som krävs för att åka en olympisk titel. Hon gjorde sin OS-debut 1972 i München och har sedan dess tävlat i ytterligare tre matcher i Los Angeles (1984), Seoul (1988) och Atlanta (1996). Hon deltog i de olympiska spelen 1976 i Montreal men kunde inte tävla.
Att delta i OS är till skillnad från att delta i någon annan tävling. Eftersom så många idrottare från så många olika grenar kommer att konvergera, kommer varje aspekt av evenemanget att förstoras till episka proportioner. Det var också spännande att kunna observera evenemang utöver ridtävling.
När det är många inblandade kan det ta mycket tid och ansträngning att planera för deras boende, måltider, transporter och andra behov. Ulla minns alla säkerhetskontroller, ofta med kroppsvisitationer, men också de färgglada massorna av människor från världens alla hörn.
Jag minns att de första minuterna av eac
Spelet bestod i första hand av att sitta still en oändlig tid tills vi äntligen fick göra en runda på planen. Det var en underbar upplevelse att marschera i, men du behöver några rejäla skor för att dra av det.
Ulla lyfter fram sina tävlingar i Los Angeles 1984, då hon red Flyinge Flamingo, samt sina första OS i München. Där triumferade gruppen inför en ivrig och entusiastisk publik för att ta en bronsmedalj. Jämfört med OS i Soeul, där läktarna var nästan tomma med undantag för några skolklasser som beställdes där, var det en fantastisk stämning att få åka där. Det har noterats att ridtävlingen fortfarande är i sin linda i Sydkorea.
